I slutet av augusti förra året gjorde jag en resa till Dalarna med bil. Det var evigheter sedan jag var i Dalarna senast. Min gissning är att det var vid Skid VM i Falun 1993. Med andra ord, jag är inte i Dalarna alltför ofta.
Att åka på semester i Sverige i slutet av augusti har sina fördelar och nackdelar. Fördelarna är att hotell etc. i regel är billigare och att trängseln vid turistattraktionerna är mindre. Nackdelarna är att en del kan vara stängt för säsongen. I Dalarna verkade turistsäsongen sluta den 12/8. Flera ställen hade stängt efter detta datum.
Bilresan började på morgonen den 21/8. Lätt packning. Sportbag och kameraväska. Hade ingen slutdestination denna dagen. Var osäker på hur långt jag skulle hinna innan det var dags att övernatta. Jag hade inte bråttom så jag körde lugnt på E6:an mot Göteborg.
Framme i Göteborg bedömde jag att Kristinehamn var ett lagom ställe att övernatta på. Hittade ett prisvärt hotell, City Hotel, som jag bokade. Skönt att ha klart med övernattning. E20 från Göteborg och norrut hade i början fartkameror typ var femte minut. Har aldrig kört någonstans där de legat så tätt. Jag åkte inte dit i en enda av dem om du nu tänkte det. Ingen anledning att köra för fort. Efter Mariestad var det dags att vika av på väg 25. Först nu kändes det som semester på riktigt.
Efter en bit stannade jag till vid Sjötorps Slussar, Göta kanals port mot Vänern.
Här var det några turister på plats förutom jag själv. Det kom några båtar i slussarna också. Rätt mysigt ställe att stanna till på.
Efter Sjötorp blev det raka spåret till Kristinehamn och City Hotel. På hotellet var det varken öppet eller fanns någon reception. Det fanns alltså en anledning till att det var billigt. Nyckeln fick man hämta på Stadshotellet i Kristinehamn. Förvisso bara ett par minuters promenad därifrån. Trevlig personal förklarade hur det fungerade och jag kom till sist in på mitt rum. Modernt rum med allt man behöver. Till och med chokladbit på sängen.
Efter incheckning fick jag fundera på vad man gör en tisdagskväll i Kristinehamn. Inte mycket visade det sig. Jag tog bilen och körde till Picassoskulpturen. Det är lite udda att hitta nåt av Picasso i Värmland men Turistbyrån har historien bakom. Läs om det hos Visit Värmland.
På kvällen tog jag en hamburgare och öl hos Steakhouse 1895. Helt ok mat och dricka. Inte direkt fullsatt såklart med tanke på årstiden. Men det gick att sitta ute.
Efter hotellfrukost på Stadshotellet i sällskap av traktens businessmän checkade jag ut och körde vidare mot Dalarna på ganska ensliga vägar. Det märks att det blir längre från civilisationen. Mycket skog för en skåning.
På vägen stannade jag till vid en gammal gruvby, Långbans Gruvby. Denna gruva ska ha tagit sin början på 1500-talet och var aktiv fram till 1970. Imponerande länge. Det är fascinerande med gruvor. Tänk så mycket som slitits fram genom åren under minst sagt tuffa arbetsförhållanden.
Framme i Tällberg letade jag upp hotellet jag bokat, Hotell Klockargården. Klockargården är ett mysigt hotell med väldigt mycket Dalarna-känsla. Hela Tällberg är förresten en orgie i allmoge och Dalarna på steroider. Det är som att tiden stått stilla här. Små trånga gator kors och tvärs och fullt med typiska dalahus. Gatorna heter inte ens gata utan gattu. Sjögattu, smaka på den. Den leder förstås till sjön Siljan. Man har en makalös utsikt över Siljan i Tällberg. Jag hade lite otur med vädret men jag kan tänka mig vackra solnedgångar över sjön i det rätta ljuset. Jag är väldigt svag för vackra utsikter.
Kan varmt rekommendera Hotell Klockaregården. Mysigt som sagt och med fräscha moderna rum. Trevlig personal på hotellet och en påkostad frukost.
Nere vid Siljans strand i Tällberg var det helt dött. Antar att det är mer livfullt här vid midsommar. Det kom ett par killar på cykel som tänkte fiska men de gav upp snabbare än mig och cyklade hem igen.
På en av bilderna ovan syns två kyrkbåtar. Kyrkbåt användes förr för transporter till kyrkan över Siljan. Att åka på vägarna förr, i den mån det ens fanns vägar, tog nog bra mycket längre tid. Kyrkbåtar hittar man nästan överallt runt Siljan. Numera verkar de mest vara för turisterna och till roddtävlingar.
Dag tre på semestern tillbringade jag att köra runt Siljan och besöka byarna och städerna på vägen, Rättvik, Nusnäs, Mora och Leksand.
Ett måste som turist i Dalarna är att besöka en av fabrikerna för tillverkning av dalahästar. Mer Dalarna än så blir det inte. Jag besökte Nils Olsson Dalahästar. Det är häftigt att se hur de blir till och hur många varianter det finns.
Mora är mål för Vasaloppet som bekant. En fin liten stad vid Siljan. Stannade inte så länge i Mora mer än en stadspromenad och en kopp kaffe.
Efter Mora fick jag för mig att jag skulle köra upp till toppen av Gesundaberget på västra sidan av Siljan. Men jag kom helt fel och höll på att köra fast i skogen på en pytteliten skogsväg. Lita aldrig på Google Maps. Fick nöja mig med att kolla in Gesundabergets skidbacken från botten istället. Det var fin utsikt även där förvisso. Men allt var stängt förstås.
Nästa stopp blev Siljansnäs. Här hade jag bättre flyt med vägbeskrivningen och kom upp på toppen och kunde kolla på ännu mer utsikt. Det är en annan nivå på backarna här än i Skåne.
Med cirkeln nästan sluten landade jag i Leksand. För mig är Leksand ishockey och knäckebröd. Eftersom jag var utanför hockeysäsongen blev det ingen match att titta på men jag åkte till knäckebrödsfabriken och köpte några paket knäckebröd.
Leksand är en trevlig liten stad. Ligger fint både vid Siljan och vid Österdalälven. Tog en promenad på kyrkogården vid Leksands kyrka. Spännande kyrkobyggnad.
På fjärde dagen återuppstod jag. Skojar, jag körde till Falun och besökte Falu Gruva. Gruvan är ett världsarv med all rätt. Den är ett riktigt monument över svunna tider och en tidsmaskin bakåt i tiden. Det finns både museum ovan jord att besöka eller att också ta en guidad tur ner i gruvan. Jag gjorde båda delar. Eftersom vi var utanför säsong blev vi bara tre på turen. Inklusive guide. Det var jag och en annan farbror förutom guiden. Det blev en ganska personlig tur där vi kunde styra upp tempot och ställa dumma frågor. Att gå ner i gruvan tyckte jag var riktigt spännande. Det är lätt att föreställa sig hur förhållandena var där nere i djupet. Det är en sak att gå runt i befintliga tunnlar och en annan att jobba med att gräva fram nya. Gruvarbetare står inte högst på min önskelista över jobb. Gruvan är så gammal att de inte riktigt vet när de började bryta malm. Den första dokumenterade handlingen om gruvan är från år 1288 så den är grymt gammal. Besöker du Falun så missa inte gruvan. Den är verkligen värd ett besök.
Dags att åka söderut igen. Mot Västerås och ett stopp hos gamla kompisar.
En promenad i Västerås hanns med. Resten av tiden gick åt till vin och snack.
Efter Västerås bestämde jag mig för att köra till Kalmar. Det är så sällan jag har vägarna förbi Sveriges östra kust. Eller kanske jag ska säga södra Sveriges östra kust. Den norra östra kusten är ännu mer sällan. Jag borde kanske ta den nåt år?
Bokade in mig på ett hotell nära Ölandsbron och körde över för att se solnedgången som blev fin.
Efter Kalmar var det bara att köra hemåt till verkligheten igen.
Jag är nöjd med denna kortare minisemester. Det var kul att se ställen jag inte sett på flera decennier. Jag borde resa runt mer i Sverige. Speciellt längre norrut är som stora svarta hål på min karta. Lämna gärna tips på vad som är värt att se norr om Stockholm och Dalarna om du har några.
