Allt som oftast sitter jag i Google Maps eller Earth och gör olika “resor”. Idag tog jag en tur till Bukarest i Rumänien. Jag har inte varit där sedan 1989. Den 14-16 mars det året var jag där (på riktigt) för att som fotograf bevaka fotboll och europacupmatchen mellan Steaua Bucharest och IFK Göteborg. Både IFK och Steaua var i europeiska toppskiktet på den tiden så det var inte vilken korpfotboll som helst som väntade. Jag minns att jag åkte via Wien i Österrike och att jag fått rådet att ha gott om filmrullar med mig i bagaget för att muta tjänstemännen i Rumänien. Kameraväskan var således tjock som en gris med alla filmrullar jag kunde trycka ner. Trycket lättade redan på flygplatsen i Bukarest då tulltjänstemannen nyfiket började detaljstudera Kodak-filmerna i väskan. Jag gissar att han inte hade tillgång till Kodakfilm i vanliga fall. Generös som man är så fick han såklart ett tiotal rullar. Ett tack och en klapp på axeln och jag var inne i landet. Enkelt och smidigt. Höhö.
Framkallning, kopiering och sändning av bilder skulle jag få hjälp med hos den inhemska nyhetsbyrån. Efter träning och presskonferens med IFK Göteborg dagen före match tog jag en taxi till nyhetsbyrån. Denna huserade i en enorm byggnad i utkanten av Bukarest. Jag blev mottagen av chefen på fotoavdelningen och hans personal och mina filmer togs hand om för att framkallas. Medan jag väntade var det åter dags att dela ut lite Kodakfilm. Alla på fotoavdelningen fick stora ögon när filmrullarna hamnade på bordet. Tyvärr var de bara chefen som fick glädje av dem för de åkte raskt ner i hans skrivbordslåda. De andra såg faktiskt lite snopna ut.
Bilder blev gjorda och skickades med telefoto hem till Sverige. Allt gick som på räls. Nästa dag var det dags för match och den spelades faktiskt på eftermiddagen trots att det var en onsdag beroende på att Steauas arena saknade elljus på den tiden. Det blev storstryk för IFK Göteborg. Förlust med 5-1 efter att ha vunnit med 1-0 hemma. Efter matchen bar det åter iväg till det stora mediahuset för framkallning och telefotosändningar. Sen tillbaka till hotellet, Hotel Intercontinental (se bilden ovan). Ett pampigt hotell som verkade vara det som alla utlänningar som besökte Bukarest bodde på. Det fanns flera restauranger på hotellet och menyerna var på gammalt öststatsvis otroligt omfattande med massor av rätter att välja mellan. Men i öst på den tiden var teori en sak och praktik en helt annan. I praktiken fanns det bara två eller tre rätter som gick att beställa. Till råga på allt smakade maten gammal disktrasa när den väl dök upp på bordet. Aldrig har maten på flyget smakat så gott som när jag flög hem från Bukarest.
Riktiga resor är nästan alltid spännande men det är inte dumt att resa i Google Maps eller Earth heller. Speciellt när man minns gamla ögonblick från en verklig resa.
Vivid colors. Perfect treatment.
Nice work, my friend Gaspar !
Härliga bilder har du här! Jag blev riktigt sugen på att gå på en fotopromenad, men regnet där ute får mig att stanna hemma ändå.. 😉
Idag hann jag bara titta de senaste veckornas bilder, men jag kommer tillbaka snart igen och fortsätter bakåt i dina arkiv.
En trevlig fortsättninge på kvällen och veckan önskar jag dig!
Tack för det. Välkommen tillbaka så ofta du önskar. 🙂
Kul att läsa! Lite spännande att ha varit med sådant nu när järnridån fallit och allt blivit annorlunda. Lite grand i alla fall.
Själv har jag inte varit i Rumänien men minns när västvärlden fick upp ögonen för missförhållandena på barnhemmen i Rumänien… Jag jobbade på Individuell Människohjälps huvudkontor och våra medarbetare hade precis kommit tillbaka från ett besök där, just som nyheten om barnhemmen rullades upp och blev förstasidematerial i alla medier. Intressant och lärorikt även om man också blev insatt i mycket av världens elände.
Och nu kom jag visst lite utanför ämnet 😉